Under hösten har jag samlat på mig LEGO-satser av allsköns slag så fort det varit kanonpriser någonstans. Dessa legosatser har jag kört runt med i bakluckan (som är täckt) och barnen har inte fått kika. Igår var det samlade resultatet av insamlandet så enormt att jag nästan skämdes. Galna värld vad mycket lego. Men tänk vilken julefrid som lägrar sig...
Jag fick så många vackra presenter att jag storögt (jajaja, jag vet att just STORÖGT kanske inte är min starkaste sida) började funder på om jag kanske smygfyllde 50 eller så. Men jag tror att det var en alldeles vanlig julafton fast med alldeles ovanligt rörande presenter. Tack kära familj!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du var värd dem.
Alla presenterna.
För du är en sån dunderbra mamma. (säger F, G å G)
Och hustru. (säger C)
Och fröken. (säger K)
Och syrra. (säger E)
Och värdinna. (det vet jag, har varit på flera bröllop med dig på den posten)
Och bloggare. (säger desomläserhär)
Vi bockar och bugar.
Respekt.
Lego=julefrid. Så är det bara!
Skicka en kommentar