Tänk att i ett år har jag längtat att få julpynta den här lägenheten! Det ska vara julgrupper, grått, vitt, rött, glittrande snö och vita ljus. Underbart!
Idag ställdes den stora granen upp mitt i skridskobanan nere på torget och jag har nedräkning tills den tänds till helgen!
3 blomgrupper med mossa står utställda redan och igår borrade min personlige hantverkare upp lilla ljuskronan ovanför matbordet i vardagsrummet.
Inga vidare hinder för den fullbordade adventspyntningen.
Eller JO!
I mitt vardagsrum frodas envist en enorm palm. Den anlände på makens 30-årsdag som en liten söt sak i en blomstergrupp och den har aldrig insett att dess livsöde var att frodas, tappa gnistan och sedan dö. Istället växer den och växer och måste numera stå på golvet då den är i jämnhöjd med mig.
Vad gör man med en så envis krukväxt? Tror den verkligen att det är OK att bara växa och växa trots vanvård, brist på näring, sporadiskt vattnande och framförallt utan den brist på kärlek som varje krukväxt påstås behöva för att överleva?
Denna palm hyser jag hatkärlek till. Jag har LYCKATS bevara den vid liv i 7½ år = kärlek. Men den tar en MASSA plats och passar inte någonstans = hat.
Vad gör man? Funderar på att smuggla in den på skolans lärarrum och sedan låtsas som att den alltid stått där. Kan man göra det? För alternativet att helt sonika slänga ut den känns som mord. Ett Palmmord. Först nära den stackars växten vid sin barm och sedan kallblodigt förskjuta den.
Jag får nog ge upp tanken på min perfekta isiga gran med de perfekta julklapparna under med de perfekta rimmen och klä palmen istället. Hawaiitema med blinkande lampor och julglögg i cocosnötter med ananasskivor och paraplyn.
Southforkglammig jul. Så snopet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nä, döda honom inte! Palm(e)mord har vi haft nog av i Sverige.
Sätt honom i din enorma tambur istället, och låtsas som att det är det mest optimala du kunde komma på. Ellr som du sa: smuggla in den i lärarrummet, pynta den HYSTERISKT med kulor, glitter och polkagrisstänger. Så fint! Kanske den till och med i den stassen får vara med på julavslutningen uppe på scenen? :-)
Jag har en lösning.
Georegs fröken var intresserad av den - Gud signe henne. Den får en helt legitim plats på skolan, jag får se min kära gamla växt regelbundet men slipper hysa honom under mitt eget tak!
Så synd att den inte får pimpas med röda och glittriga kulor. Palmén och jag tar en tyst minut över insikten, och sörjer..
Nu är vi glada igen!
Tjohoo! Palmén ska flytta!
Nu skrattar jag så att jag nästan kissar på mig!!! Glögg i coccosnötter med ananasskivor! Det måste vara den 10000%-iga kontrasten mot den inredningsdröm-julen du först målade upp.
Jag anser att du har två alternativ (utan att först ha läst din & Ems konversation):
1) Go Hawaiian. Bara gör det! Tänk Julaftonskväll... Du & flickorna i blommiga halterneckklänningar. Christian & Gogge tomtar i hula-hula-kjolar. Farmor & farfar övernattar i en sandlåda, med varsitt glas saltvatten vid sängkanten...
2)Släng den envetna växten. Slängde själv en prunkande krukväxt med bristande självinsikt i fredags. Gröna växter är ju faktiskt där som dekoration, inte som vårdnadstagare.
Om det är till någon tröst så känns det bara hemskt i sisådär 4,5 minut. Slängt är slängt!
Ja, så finns det ju förstås ett tredje alternativ. Det är själviskt och elakt, men kan förkläs till en kristligt god gärning. Ge alltså bort den. Uppväxta palmer är ju dyra, så låt mottagaren förstå att du förväntar dig ett tårögt tack. Kanske att mamma vill ha den vid Hawaiiväggen? Eller att grannarna uppskattar den i trapphuset?
Annars kan du ju alltid "glömma" den längst bak på bussen och hoppas att någon tar hem den och ger den kärlek.
Tack & adjö.
Aha, ser nu att det hela redan är löst. Jaja. Det var ju roligt.
Åh. *skrattar* Älskar kommentarer! Det skänker ny livskraft i vintermörkret!
Tack kära systrar!
Skicka en kommentar